- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1861 /
79

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liten Karin (af Förf. till ”På Gröna Lund”). Med lithogr. efter en originalteckning af J. C. Boklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Raska hofslag hördes på vägen. Drottningen reste
sig upp och blickade ut på en ung, eldig ryttare, som
på en skummande häst flög in på gården, vördnadsfullt
helsande henne med den befjedrade mössan. — Inom ett
par sekunder var han inne i rummet och slöt den gamla
i sina armar. Sedan kastade han jagtväska och mössa på
en bänk, ställde bössan bredvid och gick att kyssa
drottningens hand.

”Så borde jag ha gjort först,” sade ynglingen
leende, ”men du vet, mormor, att man ej kan göra en
vestanflägt af stormilen, och du har sjelf sagt att jag
var en stormil.”

”Som nog blir spak, när den kommer utom
hemknuten, ja, det menar jag, min käre Åke!”

”Stormilen blir aldrig spak. Det skall ingen säga
att Åke Tott, konung Eriks dotterson, lät ödet kufva sig.
Nej, mormor, jag skall kufva ödet, jag.”

”Dåraktiga barn!” sade Katharina, vemodigt skakande
sitt hufvud. ”Den olycklige konung Eriks dotterson skal)
spegla sig i morfadrens sorgliga lif och skall blifva mild
och tålig; ädel och tapper skall du äfven vara, min
käre Åke!”

”Tålig”, eftersade pilten, med underligt leende. ”Hvad
skall jag tåla?„

”Allt, min dotterson, allt utom hvad som kränker
din ära.”

”Och likväl är det mycket som jag på förhand säger
dig, att jag icke ämnar tåla. Du sjelf, mormor, som är
en riktig Guds engel, skulle icke kunna lida allt.”

”Jo, allt, mitt barn, som himlen behagar lägga på
mina svaga axlar, vill jag visserligen bära, ty bördan
blir ej större än mina svaga krafter.”

”Så der kan jag ej tänka ... Det kan ingen man göra
Låt mig vara och förblifva en stormil; den skall blåsa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1861/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free