Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liten Karin (af Förf. till ”På Gröna Lund”). Med lithogr. efter en originalteckning af J. C. Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friskt öfver verlden och rena den frän grus och dy. Ser
du, mormor, krigare skall jag bli; jag har nu sett kriget
på litet närmare håll. Kriget det är just min sak, det,
och jag skall hämnas på alla som gjort dig illa, på alla
som stodo efter min morfars, konung Eriks lif, alla dem
som voro kreatur hos kung Johan och äro det hos hans
usle son... Det skall jag göra för dig, mormor!”
”Hämden, Åke, den skola vi lemna åt Gud, han
låter icke ett hår på hufvudet krökas utan sin vilja. Din
olycklige morfar sade sjelf, innan man tog hans arma
olyckliga lif, ”att han förlät sina fiender af hjertat gema”
.... och, Åke, han hade likväl mäktiga fiender, — från
honom hade man tagit krona och frihet, och det enda,
som han i sitt dystra fängelse begärde: åsynen af sin
maka och sina bam. Gud, Gud! man var ju så grym
att man ej afskydde att förbittra hans förvillade själ med
föreställningen om min otrohet.”
Katharina dolde sitt ansigte i de magra, darrande
händerna.
”Min otrohet,” fortfor hon, ”och jag egde ej en tanke
som ej flög till hans dystra fängelse, ej en bön som ej
var för hans själs frälsning och för mina bam, hvaraf
det ena försmäktade i landsflykt, skildt från fader och
moder, beröfvadt hoppet att någonsin återse den fosterjord,
hvars krona rättmätigt var hans.”
”Mormor,” sade ynglingen, ”detta allt vill och kan
du glömma?”
”Icke glömma, Åke, men forlåta.”
”Och hvem var det som i fängelset ville svärta din
dygd inför din konungslige herre? Hvem var det som
sköt på den arma fången och lät honom ligga i sitt blod?...
Hvem var det som hånande stod vid den usla bortgömda
graf, som man gaf åt stoftet af Wasas äldsta son.
Hvem var det, mormor?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
