- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1861 /
82

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liten Karin (af Förf. till ”På Gröna Lund”). Med lithogr. efter en originalteckning af J. C. Boklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ömunge, som lurar på att få gripa med sin klo i den
fiendes hjerta, som en gång sårade den olycklige, bundne
kungsörnen; och du, gamla mormor, du är fridens heliga
dufva. Till dig kommo ifrån himlen två hvita dufvor ner
och togo liten Karin, och straxt så blef de tre.” Så står
det i visan, som min moder sjunger om ”liten Karin som
tjenade på unga kungens gård.” Farväl, mormor!”

I den stolta gossens Öga glimmade en tår, den han,
rädd att låta bemärkas, strök bort med handen.

Innan Katharina hann se sig om, hördes hans
klingande sporrar i trappan, och- snabbt som tanken flög han
af på den skummande springaren.

Drottning Karin blickade så länge hon det kunde
efter den bortilande. Han var hennes äldste dotterson,
sonen till den sköna fromma Sigrid Wasa och den
väl-aktade ädle lagmannen öfver Finland herr Henrik Tott,
som bodde på Tottijärvi gård nära Liuksiala.

”Gud bevare dig! du unga öm,” bad Katharina. ”Det
rinner alltför mycket af det heta Wasa-blodet inom dig,
kanske fädernas missgemingar straffas på barnen, allt

intill tredje och fjerde led. Men Gud är barmhertig____

Fadren och sonen äro hemgångne. Herren bevare de få,
som ännu skola öfverlefva kung Erik och hans stackars
Karin.”

”Och liten Karin tjente
På unga kungens gård.

Hon lyste som en gtjerna
Bland alla tarnor små,”

upprepade Katharina med sorgbunden ton. ”Ack, arma
svaga liten Karin, hvarför blef du olycklig? Jo, derföre
att den leda stjeman lyste, derföre att du var skön, till
din olycka skön, och derföre att du kom till unga
kungens gård, derföre att du egde ett alltför varmt hjerta...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1861/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free