Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liten Karin (af Förf. till ”På Gröna Lund”). Med lithogr. efter en originalteckning af J. C. Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med långa år och bittra pröfningar har jag betalat mina
kärleksdagar, och nu är liten Karin gammal vorden, trött
af ”fånga-tornet,” sargad af de hvassa spikarna, nu
väntar hon blott på frälsningens dufva, nu begär hon blott en
graf, nu önskar och längtar hon att återförenas med den
som i lifvet var henne allt.”
Klockorna hade redan ringt till messan, och det
fromma landtfolket vandrade i flockar till Herrans hus, men
alla återvände med stor skyndsamhet, skockande sig
tillsamman på en kulle nära vägen.
Ej långt från vägen hade en vild krigareskara
anfallit hertigens folk och en hop bönder. Striden
kämpades hårdnackadt å ömse sidor, men Sigismunds skara
började glesna allt mer och mer, ehuru den i början
tycktes segra.
De förskräckta bönderna åsågo från kullen de sinas
fall och sedan hur lyckan böijade vända sig åt dem.
Qvinnor och barn skreko af fasa, männerna stodo rådvilla.
På en gång riktades alla blickar mot krökningen af
vägen, der man såg en liten ryttarskara i sakta traf
svänga fram. Främst på en sedig passgångare satt ett
åldrigt fruntimmer i svart drägt.
Alla hattar flögo af, och man skyndado sig ned mot
ryttarinnan och hennes lilla skara. Det var den höga
älskade frun på Liuksiala som äraade sig till messan.
Man trängdes omkring henne, berättande henne hvad
som var på färde och ville inhemta hennes råd.
Med godhet lyssnade drottningen till deras orediga
anförande och sade slutligen sedan hon eftertänkt:
”Mitt råd, mina barn, är att vi begifva oss till Guds
hus. I Herrans helgedom äro vi trygga, och oss höfves
väl att bedja, när striden föres af landsmän, när bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
