Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liten Karin (af Förf. till ”På Gröna Lund”). Med lithogr. efter en originalteckning af J. C. Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjuta bröders blod. Följen mig! I Herrans namn rida vi
fram till kyrkan.’1
Tåget sattes åter i gång, åtfoljdt af alla böndeme.
Ju närmare man kom till stridsplatsen, desto
tydligare blefvo ropen och vapengnyet, och snart såg man
framför sig hela den blodiga taflan af stridande, döda och
sårade.
Hertigens folk och bondskaromc hade sett sin
undergång nära nog gifven, då en ung ryttare på stålgrå
häst svängt fram och samlat de spridda lederna. Hang
stämma, ung och späd ännu, hade dock blifvit åtlydd, och
inom en stund var segren på hans sida.
Kung Sigismunds flock var skingrad, och en mängd
fallna betäckte fältet.
Då steg don unge hjelten af och gick fram till den
fiendtlige anföraren, en åldrig man med bistra
krigaredrag.
”Ser ni, kamratersade den unge kämpen, visande
på den gråhårige, ”räkningen med den der är ej ännu
uppgjord. Ja, Olof Stenbock, jag, som står här framför dig, är
den mördade konung Eriks eget blod. Det var du som
misshandlade din konungslige fånge, som sköt på den
värnlöse och lät honom ligga badande i sitt blod. Det var
du som afklädde honom hans kläder och lät honom frysa
i sitt eländiga fängelsehål. Det var du som hindrade min
mormor med sina små späda barn att besöka make och
far. Du är kung Johans och Sigismunds uslaste kreatur,
och såsom ett sådant skall du dö här.”
Ett vildt skri hördes från krigarskaran, och inom ett
ögonblick var den gamle mannen bunden vid ett träd och
genomborrad af skotten från hundratals armborst.
I samma ögonblick stannade drottningens tåg vid
slagplatsen. Katharina ville knappast tro sina ögon, då
hon såg Åke Tott bland den segrande hopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
