Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af M. J. Crusenstolpe - Israël Hvasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sväfvande i de stora rymderna bland mysteriernas
högre regioner eller djupa shackter. En annan lag styr
verklighetens män, en annan fantasiens martyrer.
Hvasser var poetisk idealist, med en brukspatrons
kropp — biskop i trones tjenst mer än till och med
medicinsk professor i verkligheten. Professor Eudberg
benämnde honom: ”ett snille utan förstånd,” och träffande
kunde på Hvasser lämpas hvad Geijer yttrat om Gustaf II
Adolf: ”att han ägde hjertats snillet Derföre vann han
också ungdomens mer än den mognade mannens
sympa-thier, så snart, nemligen, ”mannens ynglinga-ålder” var
lyckligt och väl afslutad, samt bamskorna sedan blefvo
för trånga i lifvets realskola.
Gema Bkulle Hvasser velat i hast göra stora män af
nästan en hvar bland sina lärjungar, om han det mäktat,
och han älskade att lefva i tankan, det han sjelf var stor.
Också ville han förherrliga Linné utan att sjelf vara
naturforskare, samt dennes och Rosensteins tid, utan att
sjelf vara en Rosenstein. Jiiot slutet af sin lefnad
stad-nade han derföre hellre vid Pehr Hoffvenius, som
hip-pokratisk förebild, sedan han en mellantid med förkärlek
dröjt vid urnan af sin Sydenham.
Det fanns i Hvasser ett behof att förguda och
för-gudas, älska och hata (med eller utan skäl) olika, så
historiska som lefvande personligheter. Att sjelf hatas var
honom dock ej i lag.
Gifmild, äfven då han sjelf var i behof, förstod han
ock uppskatta andras deltagande för sin person, på sätt
hans ”Afskedshelsning till lärjungar och studii-kamrater,”
äfvenså vackert som sanningsenligt ådagalägger.
Mest, kanske, harmades han, om han fann en
ve-derdeloman öfverlagdt kall, när han sjelf var som mest
uppbragt öfver något dennes verkliga eller förmenta fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
