Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emmas promenad af Th. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, gossar! tänkte jag, om här
I zittran jag på armen bär,
Jag hade eder alla,
Då skulle strängarne jag slå,
Och högre än er jämmer då
Mitt jubel skulle skalla.
Jag gick framåt; — till parken kom,
Bland lindarne att se mig om
Och lyss till siskans stämma; —
Men bäst jag svepte kring min shawl,
Att vända hemåt, ur en dal
Jag hörde ropas: Emma
Nu var jag döf. Men se! med hast
Min klädning — kände jag — satt fast,
Jag kan ej fatta huru.
Och just i samma ögonblick
Min Carl i ädelt jägarskick
Stod fram bland björk och furu.
Han slog sin arm omkring mitt lif
Och ropade: »en kyss mig gif,
Ty annars dör jag genast».
Och, förr*n jag visa hann min harm,
En tryckning kände jag så varm
Der läppen var som lenast.
Hvad skulle jag väl göra — sägP —
Att bedja honom gå sin väg
Det tyckte jag var löjligt;
Att skrika blef ej heller af —
Och hundra kyssar väl jag gaf;
Ty neka var omöjligt.
Och Gud ske lof! jag ej blef het,
Ty nu så vet jag, hvad jag vet,
Och torkar glädtigt tåren.
För dig jag saken nämna kan,
Men säg den ej för någon ann!
Vet — jag blir fru Ull våren.
Th, S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
