Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dopparedagen. En gammal svensk julsed. Fragment ur ett ännu otryckt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dopparedagen.
En gammal svensk julsed.
(Fragment nr ett ännu otryckt arbete.)
Den gamla svenska seden att doppa i grytan brukades
naturligtvis icke hos Öfver stens. Nutidens Gens comme
U faut kunna ej stå kring en gryta och fiska flott, men
i orten och stadens flesta hus hölls den troget i helgd.
Dagen benämndes till och med efter detta bruk och det
var ej sallspordt att barnen sjöngo i chorus många
dagar förut:
•I dag ha vi dan före, dan före, dan före dopparedan!
I dag ha vi dan före» o. 8. v.
tilldess de i högsta extas kunde utbrista:
»I dag, i dag, i dag ha vi dopparedan!»
Man berättar också, att då en prest på landet skulle
tillkännagifva for sina åhörare en kristendomssysters
dödliga frånfalle, hvilken i lifstiden varit mycket gästvänlig
och haft stora julkalaser, begynte han sitt tal med dessa
ord: ”Doppa nu hvar J kunnen, mina vänner, ty nu är
kära mor i Holmestorp död!”
Men som ”det unga Sverige” lägger bort de gamla
plägsedema, torde hända att någon af våra läsarinnor
lika litet vet hur det tillgår vid en doppning i allmänhet,
som hos mor i Holmestorp i synnerhet. Yi vilja således
nämna, att ”arla på morgonen, långt före dag”, måste
grytan på elden, eller grytorna, ty en förslår icke. Man
måste ha att välja på rökt, salt och färskt, om allt skall
vara valsvinhufvud och skinka, oxbringa och tunga
måste nödvändigt vankas. När det ”böijar lida till de
tider”, omkring klockan tolf vanligtvis, samlar sig
sällskapet i det väl städade köket, som har nyhackadt enris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
