Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig med henne, så är det rätt ät henne att hon har som
hon har.”
”Hvarför var det så dumt? Johanna var en vacker
flicka och ett allmogens barn, hon som jag.”
”Hvad nu! En fattig palt, som Johanna i Liden måtte
väl inte kunna nämnas på samma dag som Styrkungens
dotter!”
”Far säger då sjelf att det är för pengarnes skull
som han friar till mig?”
”Visst f-n! hvad skulle det eljest vara för? En fager
kind är väl bra att ha, men inte fångar den ensam en
man. Gullborg säger att han sjelf lagt ihop inte så litet;
men mer vill mer ha, kan tänka. Och en kan tryggt
lemua sina styfrar åt honom, han strör min själ inte bort
dem! Vore du klok, så toge du honom med uppräckta
händer. Och ta honom skall du i alla fall, för det har
jag svurit på.”
”Jag undrar hvad det är som far inte svär på,”
anmärkte Gunilla sorgset. Och modren suckade hörbart.
”Hå, hå! härmade henne Sven. ”Pustar du så djupt
öfver Johanna i Liden, min gumma?”
”Jag måtte väl”, svarade hon, utan mod att säga
honom suckens rätta orsak, men tilläggande en ny för den
som han förmodade. ”Det blir bara döden af med henne.
Inte hindrar hon någons giftermål, hvad löften hon än fått.”
”Ack far!” utropade Gunilla: ”om hon dör, så vill
jag ta hit min guddotter, lilla Hanna.”
”Guddotter! Hvad pratar du?”
”Jo, jag har nyss stått fadder åt Johannas flicka.”
”Du? åt den der tiggarungen! Nu går det för långt!”
”Johanna har ju varit min läskamrat, och jag ville
helsa på henne, eftersom jag hörde att många voro elaka
emot henne i hennes olycka. När jag kom, skulle de just
ha barnet till prosten, och Johanna låg ooh grät, för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
