- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1862 /
75

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tusen gånger heldre tar jag Mats, än någon annan i
verlden.”

”Tyst, flicka, och vet skäms!” ropade Sven, som denna
afton icke var att leka med. ”Heldre skär jag tungan af
dig, än jag tål höra henne pladdra ett ord mer om
dalmasen. Jag undrar just, om du inte hade den galgfågeln
i hufvudet, hvad du kunde ha mot Gullborgen, en så
för-bålt schangtil och präktiflk skinnjör, att hvareviga flicka
skulle slicka sig om munnen, om hon finge så mycket
som hans minsta finger.”

Så dumma äro inte flickorna, far. Och voro de dét,
så skulle jag ha lust att gråta öfver dem. Det händer väl,
gudnås, att en och annan låter narra sig af hans söta
ord och fagra ansigte, men inte är det farligt för den som
vet så pass mycket om honom, som jag.”

”Besitta och anfäkta! du är kollrig flicka! Hvad vet
du? Svara genast!”

”Jag vet att han borde skämmas för att fria till en
hederlig flicka, och det är nog det, tycker jag.”

”Asch! du menar historierna med Smedstorpar-Maja
och Johanna i Liden? Hä, hä’, hä! Der ser du ju att
det är sannt som jag säger; flickorna ä’ galna i honom
allihop, så vidt de inte, som du, blifvit galna i en som

är sju–-”

”Far! om jag aldrig hade sett Mats, så gjorde jag
ändå i den här saken på samma sätt. Herr Gullborg har
gifvit Johanna äktenskapslöfte.”

”Prat! Kan hon visa svart på hvitt på det kanske?”
”Ack far, tala inte så eländigt! Nog vet far att
löftet ändå är lika heligt.”

”Nej, fördömme mig jag det vet! När hon hvarken
har skriftligt eller i vittnens närvaro, så är landtmätaren
fri menniska och kan gifta sig med hvem han behagar.
Yar Johanna så dum och inbillade sig att han skulle gifta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1862/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free