Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hemma var bäst; och i sjelfva Italiens eviga sommar
längtade han från vinberg och orangelundar till sina
forsars brus mellan furukrönta fjellar.
Den gladaste stunden af resan blef således för honom
återkomstens; en vårlig stund, då himmel och jord och
lösta böljor logo i förnyad fägring, då lärkans sång
prisade fältens unga grönska och sippor, blåögda som
nordens mör eller hvita som dess drifvor, vaknade upp att
pryda äng och park.
Arioso ville att hans skyddling nu skulle låta höra
sig äfven i Stockholm. Men Mats hade fått nog af
konst-närslifvet; den fångne fågeln såg burdörren öppna sig och
hade ej mer någon ro innan han fick slå sin drill ute i
vilda skogen. Med tacksamhet för all den godhet som
blifvit honom visad, och som blef densamma äfven då han
ej mer ville begagna sig deraf, sade naturmusikern farväl
till konstens son. Det guld han skördat borde vara
tillräckligt för hans lefnadsmål: en liten hemmanslott i
fädernebygden; och med lätt hjerta begaf han sig på vägen
till sin unga mö.
Gunilla satt då vid dödslägret, som vårens vindar
bäddat åt hennes kära, lungsigtiga moder; och Mats kom
i lagom tid att erhålla en sons plats vid denna sjukbädd.
Modren hade längesedan fått Gunillas förtroende om hvad
hon och Mats sinsemellan uppgjort, gaf sitt bifall till deras
förening och vann, med sina böner Styrkungens samtycke.
Snart derefter lemnade hennes ande det jordiska.
Gunillas kärleksblomma Vattnades då af rikliga tårar.
Hon skulle gerna länge dröjt att tillhöra sin vän, om
modrens dagar kunnat förökas; men då denna gått till
den bättre dag, som hon efterlängtat och på hvars
annalkande hon länge beredt de sina, då ville Gunilla också
icke dröja att egna sig åt de nya pligter, som voro hennes
hjertas val. När hösten kom, flyttade hon med man och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
