Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde icke något särdeles djupt intryck på mitt späda
sinne. Jag gret litet for det jag såg mor gråta, men då
jag fann att hon småningom lugnade sig, gjorde jag
sammaledes. Jag hade också i mitt tycke icke någon orsak till
sorg och klagan. Min mor var en englagod varelse, som
gjorde allt for att fröjda mig. Hon lärde mig tidigt att
bedja och arbeta. Morgon och afton tillbringades vid
boken. Om dagen hade jag allehanda småsysslor i
skogen, der jag fann det roligt öfver all beskrifning. Hela
timmar kunde jag sitta och lyssna med förtjusning till
en liten sångfågel, som slog sina ljufva drillar, eller
beundra den strida elfvens brus, som sjungande och glad
dansade ned för klippor och hällar, mellan buskar och snår,
tilldess den slutligen hann målet för sin vandring: en lugn
och leende insjö. Stundom smög jag mig ut i den ljusa
sommarnatten och satte mig på en tallbevuxen klippa v;d
sjön, i det glada hoppet att få se Necken, om hvilken min
mor hade berättat många förunderliga sägner. En
sommarnatt, som jag på sådant sätt tillbringade i skogen och vid
sjön, hade jag satt mig att hvila och tyckte mig höra
underbara ljud, och jag trodde bestämdt att den omtalade
strömkarlen nalkades mig. Min inbillning skapade af den lätta
. dimman tusende små elfvor, som sväfvade kring
blomster-tufvan på ängen och på sjön. Och plötsligt tyckte jag
mig se strömkarlen sjelf uppstiga ur vassen och sträcka
åt mig en fiol. Förskräckt föll jag ned och blef liggande
orörlig, men tyckte mig alltjemnt höra en oändlig, ljuf
musik, hvilken fyllde min själ med himmelsk
lycksalighet.
När jag sedan vaknade inbillade jag mig att denna
syn var en ingifvelse ofvanifrån. Jag skyndade hem,
fattade min fars gamla fiol och böljade att i toner
åter-gifva hvad som rörde sig på min själs djup. Jag spelte på
berg och i dal, i skog och i mark, medan klippornas echon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
