Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprepade tonerna i långa uthållande ljud. Jag härmade
alla läten i naturens rike och började till sist att sjelf
komponera små stycken. När jag då i min barnslighet
tyckte att jag lyckats, blef jag oändligen glad i mitt
sinne; mitt hjerta hoppade af fröjd, jag ville i ögonblicket
omfamna himmel och jord.
Så förflöt första tiden af min barndom. Jag var
glad som en spelande tjäder, men plötsligt kom nödens
bleka gäst och störde den fridfulla melodien. Min mor
blef angripen af en tärande sjukdom. Hon kunde icke
mera sy och spinna, och med detsamma hade vi intet att
äta. Jag vandrade dagligen en half mils väg till närmaste
gård och tiggde till vårt nödtorftiga uppehälle. I böljan
gåfvo de goda menniskoma mig villigt hvad vi behöfde;
men småningom böljade husmodern att knorra. Hon tyckte
att jag var allt tor efterhängsen. Almosan blef mindre
med hvaxje gång; men som min mor kunde föga fortära,
så ledo vi ännu ingen verklig hungersnöd. Den dagen var
likväl i annalkande. Yintern blef så rik på köld och
snö att jag omöjligen kunde komma från hemmet.
Sålunda hade fem dagar förflutit utan den iingaste föda.
Jag jämrade mig högt, ty jag led rysliga plågor. Min
mor bad till Gud i varma böner och försökte jemt att
trösta mig, ehuru jag tydligen såg att hon sjelf led
förförliga qval. ”Vår Herre hjelper oss nog", sade hon med
hoppfull förtröstan. Så hände äfven. På sjette dagen
kom en främmande jägare till vår hydda. Han hade
väskan full med matvaror och han gaf oss alltsammans.
Vi åto oss matta och prisade innerligen Gud som sände
oss hjelp i nöden. Mor hon gret af glädje och tryckte mig
många gånger till sitt klappande hjerta. Jag tog fiolen
från väggen och spelade både länge och väl. Aldrig hade
strängame vibrerat så ömt och hänförande som denna afton.
Tonerna vyssade mor till sömns. Sjelf somnade jag äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
