Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med fargrika blomsterguirlander, bordet med en snöhvit
horndrällsduk, på hvilken bokstafven N var bildad af
krusmyntor och ängsvioler. I spisen syntes toppen af en
höngbjörk, på det blåmålade klockfodralet en knippa röda
pioner, och vid sjelfva dörren en äreport af blad och
blommor i tusental. Det hela var sålunda en ångande
blombukett, full af friskhet och behag.
Värdfolket betraktade sina händers verk med hemlig
förnöjelse och tyckte sjelfva att arrangemangema voro
ganska lyckade. Mor Sara var isynnerhet storligen
förtjust, ty det var egentligen hon och Peder Norbagge som
hade haft hela tillställningen om händer. Fader Måns
var endast en passiv åskådare, ehuru han slutligen ville
räkna sig hela förtjensten till godo, något som de båda
andra geraa medgåfvo, ty de bekymrade sig föga om äran,
blott det hela var lyckadt och bra. Och bra var det i
deras mening, hvarföre de endast bekymrade sig om den
väntades ankomst. Mor Sara var orolig i högsta grad.
Hon sade intet, men hon gick jemt till den öppna dörren
och tittade utåt gården; hon gick slutligen ända till
port-lidret och såg med spejande ögon så långt synen kunde
räcka, utan att upptäcka en skymt af det älskade föremålet.
Ilon vände sedan tillbaka med en djup suck för att i
nästa ögonblick börja samma vandring.
Så gick hon fram och åter öfver hundrade gånger.
Det led mot solnedgången och allt hopp om ett snart
återseende var nästan ute, då Peder Norbagge plötsligt
förkunnade att Nisse var i antågande. Budskapet hade
olika verkningar på de församlade. Norbagge skyndade
genast vännen till mötes; fader Måns rätade på sig och
antog en högtidlig mine; mor Sara dignade ned på en
stol och gömde ansigtet i sina händer. I denna ställning
blef hon sittande ända tills hon hörde ett vänligt god
afton från sonens läppar, hvarvid hon lyfte en tårbeslöjad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
