Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick mot höjden och uppgaf ett glädjeskri. Nisse
skyndade genast i hennes famn och gaf sin ankomst tillkänna
med en stum omarmning, som varade ett par minuter.
Han vände sig sedan till fadern och räckte honom sin
hand, hvilken den gamle krampaktigt tryckte, under det
han helt entonigt sade: välkommen hem!
Båda föräldrame betraktade stillatigande den
hoppfulle sonen en lång stund. Hans yttre menniska hade på
de fem åren undergått en stor förändring. Ifrån en
skranglig yngling med gänglig gång och vårdslösa fasoner
var han förvandlad till en stadgad ung man med god
hållning och ett högst fördelaktigt utseende. Hans väl*
bildade ansigte med det ljusbruna håret och de klarblå
ögonen hade mycken likhet med en väl målad Johannis-bild.
Han gjorde således ett högst angenämt intryck på
föräldrarna, hvilka icke hade några ord för sin hänförelse.
Peder Norbagge var ändtligen den som bröt tystnaden, i
det han gjorde Nisse uppmärksam på allt det besvär som
man hade gjort sig for hans skull. Ifrån den stunden
kom ett lifligt samtal i gång, hufvudsakligen underhållet
af Peder Norbagge och mor Bara, emedan det ännu låg
något kyligt i faderns uppförande mot sonen.
Sedan man rikligen förplägat sig med en god
qvälls-mat, bestående af minst tio rätter, tog Norbagge till ordet
och yttrade:
— Fast du nu har blifvit prest, min kära Nisse,
så är du väl intet af det inskränkta slaget, som anse
allmogens lekar och nöjen för någo<t alldeles fasaväckande ?
— Långt derifrån, min gode vän, svarade ynglingen.
Jag ser i Gud en god och kärleksrik fader, som hellre vill
se sina barn glada och tacksamma än sorgsna och klagande.
Yerlden har visserligen sina skuggsidor, men tillika sina
ljuspunkter, dem hvaije menniska behöfver till sin uppmuntran.
Detta är isynnerhet fallet med allmogen, som jemt måste draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
