Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagens tunga och hetta, hvarför det är i min tanke ett
helgerån, att beröfVa dem de få vederqvickelsestunder som
stå dem till buds, då de uppföra sig på ett anständigt
sätt. Jag har sett mycket af nöjena i den så kallade
bildade verlden, men jag får uppriktigt bekänna att jag
hittills icke sett något som intresserar mig så mycket som
en folkdans i det gröna.
— Jag trodde det, genmäl te Norbagge, och derföre
har jag bjudit socknens ungdom på en sväng kring
majstången i afton. Jag tycker att äfven de böra hafva
litet med af den glädje som lifvar oss alla.
Nisse tackade hjertligt för vännens omtanka och fader
Måns lofvade att han skulle bjuda hela laget på öl och
matvaror.
Snart var en väldig skara ungdom församlad kring
majstången på den gröna gårdsplanen. Det var ett raskt
och lifligt folk med ett ganska godt utseende och en
högst smakfull drägt. Gossarne hade allmänt hvita
linnebyxor, blåa vallmarsjackor, och till hufvudbonad en liten
läderkaschett. Flickornas klädsel var lika enkel. Ett
svart sammetslifstycke fängslade barmen, snöhvita
linneärmar omgåfvo armarna, en kort kjol af ”sockerduk” eller
”värken” kringhvärfde höfterna, ett rödt sidenband höll
håret tillsammans i nacken. Hela habiten var ett lätt
draperi som tydligen visade växtens smidighet och
barmens rundning i sin sanna dager.
Det var en glad och upplifvande syn for vår magister.
Han helsade vänligt på alla och skakade hand med många,
ty de flesta voro bépröfvade barndomsvänner. Flickorna
drogo sig likväl litet skygga tillbaka för den fina magistern,
som de knappast kunde känna igen, men gossarne voro
icke det ringaste blyga. De slöto en ring kring Nisse
och lyckönskade honom af hjertans grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
