Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Haparanda till Pajala marknad af Förf. till ”Sjöjungfruns Sagor.” Med 4 illustrationer af W. Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten och tystnaden i den natur, som omger dem. Ingen
liflig samfärdsel gifver heller anledningar till vidlyftigt
resonnerande. Hvad emellertid konversationen saknar i
qvantitativt hänseende ersättes rikligen af dess mustighet,
särdeles när man har något obytt med hvarandra. Då
kommer sanningen fram i skarpa, icke så sällan giftiga
pilar. Förtalet är också häruppe visst icke mindre gement
än i andra kristliga samhällen. — Vår blifvande
skjutsgosse trädde föttema i sina snipiga s. k. pjäx-sko-stöflar,
hvari han instoppat hö till tårnas bevarande mot kölden,
derefter drog han fårskinnspelsen på samt snodde om
midjan ett kort yllebälte. Vi kröpo sedan ånyo till kojs
i kurslädan, anförtroende oss åt Guds försyn och den unge
körsvennens skicklighet under ett två mil långt håll med
stundom vådligt backig väg.
En vältning måste vi dock underkasta oss, dervid
ena fimmelstången brast af, innan vi helskinnade
fram-hunno till Kardis gästgifvargård, sista stationen fore
Pa-jala. Klockan var nu snart 8 f. m. Här begärde vi
kaffe, men hade glömt undanbedja oss salt deri, hvadan
det smakade som jag föreställer mig soppa på en sill.
På min reskamrats inrådan blandade jag rhum eller konjak
i nektarn, och jag ryser vid sjelfva tanken uppå sådan
dekokt det blef. Medan vi här momade oss något till,
kom en blind man infamlande i stugan. Han helsade
oss på prydlig svenska ”god morgon!” samt tilläde med
förtroligt deltagande: ”hur står det till i denna bistra
kylan?” — Vi försäkrade honom om vårt välbefinnande,
hvaröfver han yttrade sin fagnad. ”Herrarne äro resande,
ser jag,” fortfor han. Men straxt rättade han sig,
sägande: ”Jag kan gunås icke se; jag är blind sedan tre
år; det hände sig då, att jag körde ved ifrån skogen och
blef slagen med ris i ögonen. Skulle herrarne vilja skänka
mig en tolfskilling per man ?” ... Med anledning ej min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
