Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Haparanda till Pajala marknad af Förf. till ”Sjöjungfruns Sagor.” Med 4 illustrationer af W. Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre af mannens sorgliga belägenhet än hans modererade
pris, föll det ingen af oss in att pruta; jag tror till och
med att han fick två tolfskillingar ”per man”. — Under
det vi språkade med den blinde, uppdrog värdinnan ur
kjolsäcken en tobakspung med vidfästad ”pel-ur”, eller
pinne, att dermed utrensa tobaksaskan. Sedan hon
instoppat och påtändt en liten pipsnugga, begynte hon
bolma ganska tappert. När hon så fortfarit en stund,
räckte hon munspetsen åt en barnunge, hvars tur det nu
blef att röka. Hon var för öfrigt fryntlig och
tjenst-villig och talade sin finska med vacker klang.
Från Kardis vill jag minnas att vi hade 3 mil qvar.
Dessa tillryggalades så, att vi kl. half 1 e. m. voro på
Kengis jembruk, endast ett par bösshåll aflägse från
marknadsplat sen i Paj ala. Bruket s egare, en okonstlad
och stilla man, emottog oss med förekommande artighet,
oaktadt sin marknadsbrådska; våra saker blefvo inburna
i sjelfva förmaket o. s. v. Detta bemötande var oss så
mycket angenämare, som vi haft oturen att under sista
hållet tvenne särskilda gånger välta och begge gångerna
få fimmelstängema afbrutna, hvaraf humöret just icke
uppmuntrats. Synnerligast hade läsarens ödmjukaste
tje-nare blifvit högeligen förargad öfver sista vältningen.
Yår skjutspojke var en 18—19:årig drulle, med en ofantlig
linfargad peruk och ett ansigte som en råmjölks-pannkaka.
Han satt på kuskbocken och koxade bortåt horisonten, i
stället för att aktgifva på tömmarne och hästen. Der
vägen var mycket ojemn, gjorde han sig aldrig mödan
att stiga ur, utan balanserade han med sin tjockt
på-pelsade lekamen, för att sålunda bringa slädan i jemnvigt.
Yåra uppmaningar till någon mindre beqvämlighet, men
större säkerhet, ville han icke begripa. Straxt vid
corps-de-logis ledde två vägar fram till förstutrappan, den ena
icke blott tvärbrant, utan äfven sned och krokig, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
