- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1863 /
60

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Haparanda till Pajala marknad af Förf. till ”Sjöjungfruns Sagor.” Med 4 illustrationer af W. Wallander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allenast ett underverk kunnat hålla slädan derutanför
upprätt; den andra jemn och ganska lindrigt sluttande.
Förmodligen tilltrodde sig vår drulle vara en undergörare,
ty han valde den förra vägen, i trots af mina rop, då
jag såg honom anstränga sig att få hästen att vika af åt
branten. Min reskamrat hade haft försigtigheten att
hoppa ur, innan vi voro vid den afgörande skiljovägen.
Jag satt ensam ini kuren och det var nu för sent att
frigöra sig. Naturligtvis bar det omkull och det med
hisklig fart. Skjutspojken for på hufvudet i en drifva
och jag med kuren öfver mig i en annan. Det var ingen
lätt sak att hjelpa sig upp igen. I fallets stund hörde
jag ett ljud, som kom mig att fasa för mina
inexpres-sibles. Jag visste alltför väl att mina rockskört voro
korta samt att jag hvarken fö^de med mig nål och tråd
eller till ombyte. Ifrån det ögonblicket har jag alltid
låtit sy mina benkläder efter zouav-mönster. Då jag
ändt-ligen åter var på fötter, kunde jag icke kufva min vrede.
Med en piska, den jag höll i handen, gaf jag vår
Phae-ton ett rapp öfver ryggen, och man skulle trott att han
häröfver blifvit illa till mods. Men nej, han hade icke
känt det ringaste af den extra judiciella bestraflhingen;
pelsen hade varit ogenomtränglig. Han endast vände sig
om och bligade på mig med ett par ögon, som kom min
reskamrat att utbrista i ett olympiskt löje.

För att icke förlora den korta tid af dagsljus som
ännu fanns qvar, beslöto min reskamrat och jag att
genast begifva oss till marknadsplatsen. Vi funno der en
mindre talrik menniskosamling än åtminstone jag hade
väntat, men det var också andra marknadsdagen och på
den första gissar jag att trafiken är lifligast. .Desto flere
bekanta funno vi i stället från Haparanda, hvars köpmän
voro temligen mangrannt hit uppresta. Af dessa väl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1863/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free