Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikt och känsligt inre, men ändå måste säga till sig sjelf:
— Allt detta elände, alla dessa lidanden, som de dina och
du sjelf utstår, äro en följd af din svaghet att icke kunna
emotstå frestelsen, utan att gifva vika för ett dåligt begär.
Öfver den olycklige skaldens själ hy ilade också i
denna stund hela den tunga bördan af sjelfanklagelse och
sjelfförakt.
Denna qvinna, höljd i trasor, var hans maka; detta
barn, som slumrade på hennes knän efter att förgäfves
hafva bedt om bröd*, var hans dotter. Han älskade dem
af hela sin själ, och ändock förmådde han icke stilla den
sistnämdas hunger, aftorka den förras tårar och sprida
glädje och lycka omkring sig.
Han var ju så utblottad, så arm, att han af brist på
kläder icke kunde lemna sin säng.
Lidner strök håret ur pannan och vände ögonen
från dessa varelser, så kära för hans hjerta, och fäste
dem på några grofva pappersark, som lågo bredvid honom
på det rankiga bordet.
Den blick, han häftade på bläckhornet och pennan,
som befann sig bredvid papperet, var matt och tröstlös.
Öfver tankens flygt och öfver fantasiens inspiration
hängde nöden, de stundliga behofven såsom en blytyngd.
Huru kunna dikta, då armodet grinade emot honom,
då hustru och barn saknade bröd?
En tår af namnlös smärta kom som en dimma för
hans syn, och en suck, full af q val, höjde den af
fattigdom och sjuklighet hemsökta skaldens bröst.
Vid ljudet häraf vände Jacquette hastigt på hufvudet
och såg på mannen. De båda makarnas ögon möttes.
Huru mycket låg ej i denna blick!
I hennes stod, att, om än Lidner var utblottad på
allt, till och med inre frid, så var han likväl rik på
kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
