- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1864 /
36

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad hon egde, faims det ett barn i samma hus, der fru
Lenngren bodde, som äfven skulle komma att sakna henne.

Fru Lenngren hade de sednare åren af sitt lif med
moderlig ömhet fäst sig vid den lilla Augusta, och
flickans närvaro vid hennes plågoläger utgjorde något, som
på ett välgörande sätt smekte detta hjerta, som aldrig fått
smaka modersglädjen.

I förbigående må vi nämna, att fru Lenngrens
yngsta fosterdotter, Augusta, ännu lefver och med den
djupaste vördnad, kärlek och tacksamhet talar om sin
snillrika fostermor.

Den åttonde Mars 1817 afled Anna Maria Lenngren,
djupt söijd af anhöriga och vänner, men kanske mest
ändå af sina båda fosterbarn, Elise och Augusta.

Den förstnämnda, icke mer ung, var också klarast
medveten af den oersättliga förlust hon gjort och kunde
under åratal icke höra fru Lenngrens namn nämnas utan
att fälla saknadens tårar.

Såsom en skyldig hedersgärd, lät Svenska Akademien
till den snillrikaste af Sveriges skaldinnors ära slå en
skådepenning, och på Clara kyrkogård lät samma Akademi
öfver hennes jordiska qvarlefvor resa en grafvård.

Till denna grafvård såg man under tjugo års tid en
qvinna dagligen vandra för att stanna och med en tyst
bön dröja der. Denna qvinna var Mariannes dotter.

Tjugofem år efter fru Lenngrens död, den åttonde
Mars, jordades Elise på samma kyrkogård.

Hon hade framlefvat ett långt och lyckligt äktenskap
vid sidan af en make, som hon älskade. Med den
idealiska bilden af fru Lenngren såsom qvinna för sin själs
ögon, hade hon sträfvat att såsom hustru ernå samma
fullkomlighet.

Då Elise för alltid tog afsked af sina barn, gaf hon
hvart och ett af dem något minne af sin välejörarinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1864/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free