Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Bolt. Sägen från Carl XII:s tid af Axel S—g. Med illustr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hans Bolt, har du glömt det förbudet du fått,
Att ej på din trumma få slå?»
Sad’ Hård, generaln, som i närheten stått —
På trumslagarn skarpt såg han då.
»Gu’bvare gen’raln, nu vi flykta ej mera.
Vi skola ju nu våra vapen probera!»
Ur vägen ej Bolt ville gå.
Gen’raln honom glädtigt på axeln då slog
Och faun att han talade sant.
»Välan, med ditt svar du mitt tillstånd dig tog
På trumman att drilla så grant
Som du blott det kan, och må ryssarne höra
Med hvilka de stymparne nu få att göra!»
Nu Bolteu var åter galant.
I skägget han log så förnöjd och så stolt
Och ropte med ljudelig röst:
»Ja, lefve kung Carol, här trummar Hans Bolt
Till sven8karne8 gamman och tröst,
Men ryssen till skräck och evinnerlig fasa.»
Så sagdt, och han började trumman att basa,
Som åter låg tryckt till hans bröst.
Nu var han så lycklig. En hvirfvel han slog,
Så rundtorn i nejden det sang.
När echot deraf uti fjerran bortdog,
Förnams der en ljudelig klang.
Som Tryggvasons bågsträng sprang sönder i tiden
Det klingade nu genom bruset af striden,
Då trumskinnet dånande sprang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
