Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rit möte; mitt huB har blifvit fömedradt till ett liderligt
näste, der en ogift karl och en flicka stämma hemliga
möten. Jaså Leontine, det är så du lönar godt med ondt.
— Mamma! mamma! sansa er, jag skall säga nej,
bara ni blir god och glad igen, blir som då salig far’
lefde.
— Jaha, herr sjökapten hör min mening.
Han måste gå; men var en lugn och
förhoppningsfull natur, som ofta förut sett en storm utbytas mot
smult väder.
Gumman fann vid närmare besinning att hon skulle
få svårt att reda sig i denna intrasslade sak. Hon skref
till Adolf ett bref, som talade om ”gemena förbindelser”,
forförda flickor och otacksamhet, råa sjögastar och sin
lilla förmögenhet.
Adolf å sin sida blef ganska glad att ej vidare
pröf-vas och att, som det ville synas, ensam få disponera
gumman.
Han svarade derför genast med ett långt ömt bref,
att hon borde låta den otacksamma Leontine flytta hvart
hon ville med hans kära bror; att Leontine
aldrigförtje-nat den huldhet, med hvilken hon blifvit omfattad; att
han längesedan genomskådat henne och således icke
kunnat sluta sig till henne o. s. v. — allt bevis om den
slagruta han egde i ett rent bjerta. Slutligen inneslöt han
gumman i Guds beskydd och lofvade sitt eget. Detta
gjorde slag i saken. Det lystes, och för skam skull
gjorde gumman brölloppet, men enkelt, utan krokan och med
blott en sort vin, hvilket dock kaptenen alldeles skämde
bort med Cap Constantia och äkta Madeira som han hade
på fartyget.
Adolf hade ej tid att komma.
Straxt efter brölloppet flyttade ungherrskapet bort,
”på skutan”, som fru Engman så vänligt uttryckte sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
