Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Fredrik den Sjunde af Danmark, af Orvar Odd. (Med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antagonist mot Tyskland, medan många af hans förfäder
varit i sjelfva verket endast Tysklands vasaller, han var
det äfven i sitt lynne, i sitt sätt att vara, i sina tycken.
Han egde mycket af den genuina danska ”Spydigheten”,
af denna satiriska ådra, som väller ur godmodighetens
grund, han var en rättfram man, som endast med
svårighet kunde finna sig i ceremonier och omsvep, och hela
hans framträdande var för det mesta ”den förste
medborgarens”. Det gafs visserligen tillfallen, då han liksom
åtrade sig och tycktes plötsligt hafva erinrat sig, att, då
han nu en gång var kung, borde han äfven spela kung;
han kunde då resa sig med en nästan pompös värdighet
och i sjelfkänslan af att vara den siste Oldenburgaren
utbryta: ”Veed de ikke med hvem de taler? Jag er
Danmarks Konge!” Men rätt länge kunde han aldrig hålla
ut med denna för hans väsen helt främmande
högtidlighet och det var honom utan tvifvel ”saerdeles kjaert” att
efter dylika scener åter få stoppa sin ofantliga sjöskumspipa,
taga ”sin Louise” under armen och spatsera ut i parken
eller sätta sig i sin lilla jagtvagn för att göra en
promenad utåt landsvägen kring Eredriksborg (hans
äkklings-ställe och vanliga residens före branden) eller kring det
täcka Skodsborg vid Strandveien. Hans fallenhet för> skämt
— till kapitlet skämt hörer hans många historier å la
Munchhausen — drabbade ofta nog på ett skäligen
grof-kornigt sätt hans omgifning, och då hans humör
dessutom var temligen ombytligt, hörde det någon
påpasslighet och konst till att i det dagliga umgänget med kung
Fredrik bibehålla en sådan jamnvigt, hvarigenom man icke
riskerade att glömma, att det var en monark, med
hvil-ken man befann sig öga mot öga; men sårade han
någon, sökte han begärligt ett tillfälle att göra det godt
igen; han fordrade visserligen af sina omgifvande, att de
skulle förstå att tåla en hel hop, men hade han en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
