Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Fredrik den Sjunde af Danmark, af Orvar Odd. (Med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattat vänskap för någon, var det också icke lätt för tredje
man att undergräfva den. På detta sätt bibehöll sig den
famöse Soheele oförminskadt i konungens vänskap,
oak-tadt all den impopularitet han (med rätta) ådragit sig hos
det danska folket och oaktadt alla de dryga
penningsummor konungen hvarje år måste försträcka honom för att
rädda honom ur eviga finansiella förlägenheter och en
oförbätterlig ekonomisk lättsinnighets ständiga
efterslän-gar. Scheele spelade schack med konungen med en bättre
kontenans än de flesta andra, han var en treflig
umgän-gesman; Fredrik hade en gång funnit honom i sin smak,
och — han öfvergaf honom aldrig. På samma sätt med
kammarherre Berling, hvilken konungen icke så sällan
formligen missbrukade såsom skott-tafla för sina infall och
sina fantasier, men hvars lycka han dock gjorde, från
trappsteg till trappsteg; det påstås, att kung Fredrik en
gång skall hafxa yttrat till Berling: ”Jag vil gjöre Dig
saa stor, at Du — skal skamme Dig for Dig selv”; visst
är, att konungen öfverhöljde honom med
hedersbevisnin-gar och att han åtminstone gjorde ”sin Yen Berling” så
stor, att denne omöjligt kunde undgå afandsjukans giftiga
pilar, och att han sjelf kanske ofta sedermera Önskat att
han fatt förblifva i- en mindre bemärkt ställning.
På de sednare åren hade kung Fredrik fått mycken
smak för antiqvariska forskningar och han deltog med
ifver i de danska antiqvariemas arbeten och
undersökningar; han hade dessutom för egen del ett särdeles
utsökt museum af nordiska antiqviteter. Yid sidan häraf
dyrkade han med stor trägenhet det högre frimureriet. I
sin ungdom var han framför allt en makalös ryttare och
han var ännu på sina äldre dagar en oförtruten såväl
”hästkarl” som jägare, oaktadt sin öfverhandtagande
korpulens och sin allt annat än lätta kropp. Till hans
skämtsamheter hörde, att sätta på hästen och adjungera i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
