Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita Pionen. Berättelse af Onkel Adam. (Med illustration ”De Passlösa”, efter en tafla af C. d’Uncker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej.
— Jo jag kunde precist veta det — om man är
hederlig och icke byke, så skaffar man sig pass så att folk
må veta hvem man har for sig.
— Hvar är du född, flicka?
— Jo jag tror i Andeboda.
— Tror du? vet du inte hvar du är född?
— Jo det var allt i Andeboda.
— Jaså du tror. Jag undrar om inte jag och
kyrk-skrifvam skall fä sanningen ur dig; när du är så inpiskad
att du inte vet hvar du är född, så vet den gamle
skälmen ännu mindre. Sådant folk vet ingenting, har alldrig
sett någonting; men deremot hittar de allting — ja du
hör att jag känner er. Se så.
Nu bar det af till kantom och kyrkskrifvaren
Mollberg, der Sköld snaxt inträdde med sin fångst.
Herr Mollberg var en man som lika väl visste sitt
värde som någonsin gubben Sköld, fastän detta var af
annan art. Han hörde så att säga till de lärde, ty han
hade gått i skola och dessutom tagit orgelnistexamen samt
förrättade bouppteckningar i hela socknen. Han hade af
sjelfva kronofogden fått i uppdrag att hjelpa länsmannen
med brottslingars uppspanande och landstrykares häktande.
— Nu skall jag säga — yttrade Sköld — att jag
/ fångat ett par vackra foglar — flickan der vet inte hvar
hon är född. Ja kantom kan sjelf fråga henne och sätta
i ”prottekållet”.
— Jaså — det är fasligt hvad socknen öfversvämmas
af strykare. De ha nu tagit denna turen alltsen major
Backlund lade om vägen så att den går ginast fram här.
Tacka vill jag den gamla, krokiga som fanns förut.
— Ja så är det — sade Sköld — ingen kan begripa
hvartill allt sådant tjenar. Förr så fingo hästkrakame
åtminstone pusta ofvanför hvar backe; men nu går det i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
