Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ignell. Minnesteckning af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om och frågade: ”Hvad är det ? hvad är det ?” — ”Jo,”
svarade hans kollega, pekande på delinqventen, ”den der
fähund står och skrattar under bönen!” Bektom vande
om, och utan att säga ett ord, applicerade han sin starka
masurbjörkskäpp mot delinqventens axlar och rygg, tills
han omsider slog af käppen. Han gaf då till ett gällt
skri: ”Skall du stå och skratta under bönen din lymmel,”
samt aflägsnade sig derpå.
”Denna hemska straffexekution” — har Ignell yttrat
— ”framkallade hos mig hvarjehanda betraktelser, först
och främst rörande bönen, huruvida någon genom hugg
och slag skulle kunna tvingas till bön, huruvida icke
tvärtom bönen måste vara en själs allrafriaste
utgju-telser, samt sedermera äfven rörande andra religiösa
läro-punkter. Besultatet af dessa betraktelser blef, att hela
vår kyrkliga lära är en absurd vidskepelse, hvarmed det
icke lönade mödan för någon tänkande att befatta sig.
Då jag kort derefter blef konfirmerad skulle jag
fördenskull haft god lust att på konfirmationsfrågoma svara nej,
i stället för ja.”
Den förste, som genom sin anderika undervisning
väckte hans håg för begrundande af andliga föremål och
lärde honom att det kunde vara möjligt att ”para tanke
och förnuft med kristlig tro” var dåvarande teologie
lektorn vid Linköpings gymnasium, numera professorn,
prosten och kyrkoherden i Stora Tuna d:r F. W. Ekenstam.
”De frön du sådde” — säger Ignell till honom i en
dedikation af sitt första utgifna originalarbete — ”hafva
icke varit ofruktbara, ty det var icke döda
minnes-lexor, utan andens lefvande kunskap, som du
inplan-tade. Du ställde oss hvarken under din egen eller
andras auktoritet; Du lärde oss känna och vörda dem, som
i ett sjelfförsakande sinne arbetat, kämpat, lidit för
mensk-lighetens lyftning, ljus och förädling, men förehöll oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
