Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman sjelf hade fortfarit att sjunga och dikta,
sorglös och obekymrad om sin jordiska existens, alltid redo
att dela med sig åt nödens barn, äfven då nöden grinade
emot honom sjelf. Trofast i vänskap, varm i sången, var
han oförmögen att fjettra tanken vid detta lifvets
omsorger, utan lemnade, oaktadt all sin tillgifvenhet för hustru
och barn, omtanken for deras underhåll helt och hållet åt
den förra. Den karaktersstarka och hjeltemodiga qvinnan
kämpade också med kraft emot den stundligen mer och
mer tilltagande fattigdomen, utan att likväl förmå ifrån
deras lif aflägsna densamma. Bellman märkte den likväl
knappast, utån lefde i fantasiens verld, glömmande det
verkliga lifvet.
Bellman hade öfverlefvat den tid, då han som
ymnigast ådagalade de skaldegåfvor, hvarmed naturen begåfvat
honom, och kommit in i det tidskifte, då han skulle dikta
och improvisera mindre frikostigt.
Han hade sett sin älskade monark lemna det jordiska
och med hela sitt varma hjerta söijt och saknat den
hädan-gångne.
Ju mer Bellmans lefnad framskred och bekymmer och
förluster tillväxter, desto sällspordare blefvo äfven hans
poetiska utgjutelser.
Med Gustaf den Tredje förlorade Bellman den
hjel-pare, sem aldrig vägrade att bistå honom. Nöden blef
också efter konungens död allt större och större i
skaldens hem. Hans helsa böijade aftaga, och en tärande
bröstsjukdom angrep hans lungor. Han försvann från de
lustiga brödralagen, der han varit själen och lifvet, och
den glada sångaren, som spridt så mycken fröjd omkring
sig, sökte ensamheten.
Så hände det i början af Maj 1794, att man en dag
tog den sjukliga och sorgbundna sångfogeln, för att insperra
honom på slottet för skuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
