Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friheten, denna menniskans dyrbaraste gåfva, var
honom nu beröfvad, och det förut nedslagna sinnet blef
icke gladare genom denna tillökning af motgångar.
En med Bellmans natur oförenlig nedslagenhet lägrade
sig Öfver hans själ.
Majsolen sken klar, och jorden grönskade; men hvad
glädje hade den fångne skalden deraf?
Det var några dagar efter Bellmans insättande på
slottet, som det ringde på grosshandlar Alms tamburdörr.
Den rika mannen satt i en fåtölj uti ett vackert
förmak, sysselsatt med att läsa tidningarna. Yid ett af
fön-sterna hade ett ungt fruntimmer tagit plats.
Det var fru Alm. — Gubben var sedan ett par år
gift med en ung, vacker och obemedlad flicka.
— Kära Alm, nog kunde du glömma din ovilja och
hjelpa Bellman. Du gjorde då en god gerning, som skulle
hedra ditt hjerta.
— Hör på, Lotten, — utropade grosshandlaren,
erinra dig en gång för alla, att jag icke vill höra talas
om den karlen. Jag har redan oräkneliga gånger sagt
dig, att förr kastar jag ut pengarna genom fönstret, än
jag gifver honom ett enda öre.
— Herr Kexél önskar tala vid herr grosshandlaren,
— yttrade en röst ifrån dörren, och innan Alm hunnit
säga ett ord, inträdde den anmälde.
— Jag vet icke, om jag har den lyckan att vara
igenkänd, — sade Kexél och bugade sig för den rika mannen,
som förklarade, att han ganska väl kände igen herr Kexél.
— Mitt ärende är, — sade Kexél, — att erinra
grosshandlaren om ett tillfälle för några år tillbaka, då ni råkade
i skuld till Bellman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
