Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag! — utropade gubben Alm och hoppade högt
upp från stolen; — och när skulle detta halva inträffat?
— Hos Trotzig, — fortfor Kexél, utan att låta
af-bryta sig af utropet. — Bellman hade föranstaltat en
insamling till formån för en fattig prestson, hvaruti alla
närvarande, som ville höra honom sjunga, skulle deltaga.
Ni var den enda, som ej gaf något, och det oaktadt ni
åhörde Bellmans sång.
Gubbens ansigte blef mörkrödt.
— Gåfvorna voro frivilliga, och då jag icke kände
mig hogad att gifva något, hade jag full rätt att
undandraga mig den påbjudna beskattningen.
— Så kan det tyckas, — återtog Kexél; — men så
är likväl icke förhållandet. Då ni icke ville gifva något
af ert öfverfLöd, borde ni icke ha åhört Bellmans sång.
När ni det gjorde, l)lef det äfven er pligt att deltaga i
den allmänna insamlingen. Ni gjorde det likväl icke, och
derföre är jag nu här, för att bedja er betala skulden
genom att utlösa Bellmar från slottet.
— Herre, ni är galen! — skrek grosshandlaren och
reste sig från fåtöljen.
— Alldeles icke, och ni skall sjelf nödgas erkänna,
att hvad jag nu föreslår icke är så befängdt som ni tycker.
— Derpå tviflar jag, — menade Alm och kastade
en ursinnig blick på Kexél, som betraktade gubbens unga,
vackra fru, der hon satt nedlutad Öfver sitt arbete, med
kinderna i brand.
— Tillåt mig bevisa mitt påstående! — återtog Kexél.
— Om ni på detta verkligt högsinta sätt skulle betala
er skuld, blefve vinsten för er ett odödligt namn; ty så
länge man ihågkom Bellman, skulle man äfven erinra sig
den, som återgifvit honom friheten.
Grosshandlaren Alm var hvarken bättre eller sämre
än tusende andra, som låta beherrska sig af fåfänga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
