Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Magnus Jacob Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stan måste anse sig rikligen ersatt för sina lidanden.
Men med allt detta hade han dock på intet vis skapat
sig en sådan ny ställning, som han med sina rika gåfvor
bordt kunna göra anspråk på. Detta låg i sakens natur.
Crusenstolpe hade genom en händelse ilifvit
oppositionens man, till och med frihetens man, men man kan vara
detta på mycket olika sätt och det skulle dock en gång
varda uppenbart, att Crusenstolpe var det endast på sitt
eget vis, men icke alldeles så som tiden fordrade. Så långt
som orden räckte till och så långt som klandret kunde
na, der var Crusenstolpe frihetens målsman, — och vi
säga icke, att ej äfven i en fras kan ligga sanning och
att ej i Crusenstolpes obarmhertiga räfst med allehanda
personligheter låg mycket, som var befogadt, — men der
det gällde grundsatser och der Öfvertygelsen skulle stå
sitt prof, der — brast isen under honom. Hans
opposition var, säge hvad man vill, dock väsendtligen riktad
mot dynastien och i allmänhet mot vissa personer mera
iiu mot sak, det var icke tron på den liberala idéens
berättigande och medkänslan för deras seger, som dikterade
hans mirabeauska filippiker, utan hatet mot en viss och
beräkningen att frihetens ord här kunde begagnas som
lika många dolkar mot hämndens offer. Crusenstolpe
tillhörde i detta afseende denna fraktion af så kallade
“”folkets män”, som funnits i alla tider och träffas i alla
länder, för hvilken friheten är ett medel för enskilda
af-sigter, likaväl som magten är det för andras, och hvilka
framfor allt äro den goda sakens kämpar intill gränsen
af det negativa, men der de positiva principernas tillämpning
börjar, icke längre äro med. Född och uppfostrad
aristokrat, ständigt drömmande om en pånyttfödelse af
”Frihetstidens” oligarki, hans ideal, var och förblef han
alltid, såsom vår demokratiska utvecklings tillfälliga
bunds-förvandt, en paradox, och ju mera han sjelf måste erkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
