Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Magnus Jacob Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det underbara inträffade här, att Crusenstolpe, som
hatade så bittert och sårade så blodigt, egde i sjelfva
verket förre personliga ovänner, än han, om man så vill,
ärligen hade förtjenat, samt att han måhända mer än de
flesta menniskor kunde å andra sidan räkna uppriktiga
vänner till och med bland dem, som han systematiskt
förorättade.
Crusenstolpe var en flitig författare, äfven utom den
egentliga politiken, och han var, hvad som icke är
detsamma, en verklig skriftställare. Yi skola icke särskildt
uppehålla oss vid frågan om hans s. k. historiska
romaners värde, — detta värde är för oss mer än tvetydigt
och vi hafva vid flera tillfällen tillräckligt rakt på saken
uttalat vår förkastelsedom öfver hela denna estetiska
afart, der blandad sanning och dikt lemnar läsaren i
förlägenhet att afgöra huruvida författarens åsigt varit att
underhålla eller att rentaf mystificera, — men i fråga om
framställningen må rättvisligen erkännas, att Crusenstolpe
alltid skötte denna som konst. Hans stil hade icke många
nyanser, den var snarare skäligen stereotypisk, af en viss
sirlig, hofmans-utsökt, fransyskt akademisk ”tournure”,
som sådan passade den i hans olika skrifter mer och
mindre väl i stycket, tog sig understundom till och med icke
så litet affekterad ut, men visst är, att det alltid var
nedlagd t arbete härpå och att författaren vårdade sig om denna
specialitet med fullt medvetande af dess betydelse i och
för sig och med ärlig föresats att vara inom sin art
konstnär. Han har också onekligen riktat vårt språk och han
har skrifvit sidor, som torde kunna kallas klassiska.
Märkvärdigt nog lät Crusenstolpe, med all sin passionsfullhet
och sitt lätt uppbrusande lynne, aldrig komma sig till
last, att låta pennan hvad man kallar ”skena af1 med
sig; han var stilist ”de rigueur”, och densamme städade,
prydliga och ceremoniösa stilist, äfven då han satt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
