Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Carl Henrik Anckarsvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i att hans magt blef delad och att hans ord icke mera
var så afgörande som förr. Det vore orätt att säga,
att han hade öfverlefvat sig sjelf, men han hade
lef-vat länge nog, för att se förhållandena, rörelsen,
utvecklingen, i ett och annat afseende rycka förbi honom. Det
är det menskligas gång; det är tiden, som oupphörligt
går framåt, det är få individer gifvet, att hålla fullt jemna
steg med den.
Men derför att vi icke längre alla betraktade Carl
Henrik Anckarsvärd som vår ende anförare, att vi till
och med många i ett och annat måste skilja oss från
hans fana, derför var han ännu i sina sista år icke mindre
förtjent af att omgifvas af allmän aktning och pietet.
Fäderneslandet skall icke göra sig skyldigt till den
otacksamhet att glömma, att det dock var Anckarsvärd, som
ön gång gick manligen i spetsen for en mängd friare idéer
och att mycket arbete varit för del yngre slägtet
jem-förelsevis lätt att utföra just derför att han. och hans
politiska vänner hade banat vagen, brutit den hårdlundta
marken, satt machinen i fart. Vi skola framförallt icke
glömma, att Anckarsvärd hade mod att tala ordet fritt ut
den tiden det var förbundet med fara att yttra mera än
högst halfqvädna visor; en annan tid har kommit, då
yttranderätten gudskelof icke behöfver frukta för dessa
faror, då det för mången till och med kan förefalla som
en saga, att dylika verkligen funnits, men vi böra mäta
mannens värde efter hans tidsförhållanden och
Anckarsvärd, såsom ordefs man, skall i historien hafva sin rang
och sin heder af inga nyare förhållanden förringade.
Anckarsvärd var lika litet äugslig för att sätta sin
mening på papperet, som att mundtligen framföra den.
Han egde äfven som skriftställare stundom mycken suada,
men han var ojeran och, som man med rätta anmärkt,
sällan i sitt skrifsätt fullt korrekt ; det är också en san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
