Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Carl Henrik Anckarsvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, att den kritik, som hålhr sig endast till det
formella, någon gång hade spelet lätt vunnet mot den ädla
grefven, då han uppträdde som skribent. Det kan gerna
sägas, att han icke ens alltid som talare var hvad man
kallar korrekt, men dervidlag voro hans Öfriga
företräden så stora, att kritiken tystnade. Få torde hos oss i
någon tid varit begåfvade med en talareförmåga, så
mäg-tig, så massif, om vi få bruka detta ord, som An ekars värds.
Thore Petré hade den, om man så vill, men Petré var
dock mera en ordets klubba, medan Anckarsvärd var dess
tunga, men blixtrande svärd. Han var en beundransvärd
improvisatör och hans verkliga styrka låg måhända ännu
mera i att diskutera, i att ge svar på tal, i att med sitt
ord gifva en öfverläggning den riktning han ville och
vända dess resultat åt det håll han åsyftade, än i att
endast göra orationer. Det är i detta en ofantlig
åtskil-nad,* med alla dessa välbekanta ”föredrag” för och emot,
förut preparerade och oftast med en skådespelares möda
3ärdt utantill, blifver en parlamentarisk församling aldrig
stort annat, än en kall och stel parad, det är först
improvisationen, det oväntade, det ögonblickligt gifna, som
ger lif och rörelse och, så att säga, poesi deråt, det är
striden med dess vexlingar, sådana tillfället ger dem, med
dess talangfulla manövrer och dess dristiga inhugg. Och
just der var Anckarsvärd bäst, såsom polemikus framför
allt, heldre offensiv än defensiv, ehuru han onekligen på
samma gång äfven för sin del var stor i att ”orera” och
visserligen icke försmådde fraserna och retoriska
dekora-tionsmåleriet, eller att, der omständigheterna syntes
honom så fordra, heldre söka böja förmedelst en mera
känslo-gripande vältalighet, än bryta med magt. I hvilket fall
som heldst var han viss på att göra intryck, oftast på
att gå af med segern, och det var en tid, då
Anckarsvärd med sin väl disciplinerade härskara betydde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
