Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Johan Wilhelm Stjernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några rader åt den äldre militär, hvars namn är tecknadt
ofvanför, härleder sig ieke deraf, att han i någon högre
grad skulle anses hafva utmärkt sig som soldat och
förtje-na att för svensk krigareära minna6 framför de nyssnämnda.
Frih. Stjernstedt afled i maj månad 1865 såsom helt
simpelt ”f. d. kapten vid Uplands regimente” och han hade
vid sina 60 års ålder ingen högre grad att yfvas öfver.
Men om endast en sparsam krigarens lager prydde hans
hjelm, har frih. Stjernstedt likväl icke saknat sin
militä-riska betydelse, och detta i fredens djupaste lugn. Yi
anspela på hans verksamhet i och för skarpskyttesaken och
vi anse det böra bevaras i medborgares erinran, att denna
man en gång var ordförande i styrelsen för ”Stockholms
Frivilliga Skarpskytte-förening.”
Såsom så mången ny idé här i verlden, har
skarpskyttesaken i vårt land haft åtskilliga öden att genomgå
förrän den blifvit allmännare och med mera nit omfattad.
Den har varit misskänd, nästan misstänkt, den har åter
vunnit erkännande och kommit till heder. Det är, när
allt kommer omkring, en af de vackraste nationella
lifs-yttringar, som i den nyare tiden hos oss uppenbarat sig,
och den innebär en borgen, så litet att försmå, att vi
snarare ville kalla den en af de giltigaste, solidaste och
vederhäftigaste, fö* vår framtida sjelfständighet. Många,
när skarpskytteväsendet först här i landet började, antogo
det for blott och bart en raptus af ”anglomani”, ett
infall, som skulle räcka en sommar och derefter obemärkt
dö bort, och vi vilja på intet vis påstå, att denna misstro
var så helt och hållet obefogad, ty vi äro ”ett trögt folk,
fullt af hetsigheter”, och hur ofta har icke här en idé
flammat plötsligen upp med ett bländande ljus, för att
innan kort åter försvinna som en knappast märkbar rök?
Men denna gång kommo tviflame på skam.
Skarpskytte-idéen hade här en god jordmån att fasta sig i, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
