Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Johan Wilhelm Stjernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäller i föga mindre grad om oss svenskar, än om
fransmännen, att vi dock, hur eljest allting förändras, äro och
skola förblifva ”födda soldater”; dernäst — och detta
måste med särskild betoning anmärkas, — voro der
lyckligtvis några entusiastiska män, (det är entusiasmen, som
förer verlden framåt), hvilka från böljan togo hand om
saken for att icke låta den förkomma i de första
pröf-ningarna, män, hvilka hade tillräckligt ”gehör” med sig
för att göra leken till allvar och för att på samma gång
i tid hålla alla sådana tendenser tillbaka, genom hvilka
hela rörelsen skulle blifvit förfuskad, detta ”man ur huse”
förvandladt till en parad och frivilligheten gjord liktydig
med dess organisation. En af dessa män, om hvilka det
en gång skall sägas med sanning, att de i fredliga tider
gjorde ett godt och stort arbete till grundläggande af ett
vidtomfattande försvar för landet under möjliga faror, en
af dessa entusiastiska, ihärdiga och förutseende män var
friherre J. W. Stjernstedt.
Det var ett sällsamt missförstånd, som vållade, att
från början icke alldeles få militärer intogo, om ej en
alldeles afgjordt fiendtlig ställning till skarpsky ttesaken,
likväl åtminstone en mindre vänlig, till och med en hånlig;
— vi hasta imedlertid att tillägga, det å andra sidan flera
militärer, än frih. Stjernstedt, och däribland militärer af
hög rang, redan vid första begynnelsen skänkte saken sin
välvilliga uppmärksamhet och sedan dess icke upphört att
omfatta den med lefvande intresse. En jalusi mellan den
reguliera vapenmagten och de frivilliga
skarpekyttetrup-perna vore en löjlighet; soldaten af profession skall
alltid komma att ega sådana naturliga företräden, som i flera
fall sätta honom utom jemförelse med bataljoner, bildade
af idel icke-militärer, om också anförda af de dugligaste
män af yrket. Men å andra sidan ligger der något
alltför aktningsvärdt och något alltför godt, för att slås bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
