Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Bernhard Elis Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digare upp än vanligt, — vi säga: händelsevis, ty man
föraktar eljest morgonstunden, man njuter sin behagliga
hvila till ett stycke in på dagen och man begagnar icke
täta rullgardiner för roskull; denna morgon gör en ren
slump, att man är tidigt på benen, man rullar upp sin
gardin, man öppnar sitt fönster, man kastar en blick ut
öfver nejden, —belägenheten är guddomlig, man har
skogen nedanför sig, en sjö i bakgrunden, en fri utsigt åt
flera håll, äfven åt de östra väderstrecken. Just som man
ställt sig der vid fönstret, händer ytterligare, att solen
rinner upp öfver horisonten, himlen är längst dernere litet
rosenfargad, går derefter öfver i en vacker azur medan
fästet ofvantill ännu är helt mörkblått, — man är van
vid middagens alla färgskiftningar, äfven vid qvällens
blandningar af dagrar och skuggor, men detta är något nytt,
— hela ängden h vilar i den djupaste tystnad, endast
af-brutcn af några muntra och lefnadsfriska sångfoglars
första toner, insjöns vattenspegel ligger så klar, så
oändligt klar, luften är så genomskinlig, som skulle man
kunna skåda derigenom ända in i det oändliga, det är en
doft från buskar, träd och blommor .... och man
utbrister mekaniskt: ”men min gud, detta är ju skönt! och
likväl mins jag mig aldrig ha sett det förr!”
Om vi icke misstaga oss, egde ett liknande
förhållande rum vid Malmströms första uppträdande. Det var
en vacker sommarmorgon, som händelsevis ”kom öfver
enn. Man var van vid många belysningar inom poesiens
verld, vid otaliga skiftningar, ifrån Tegnérs bländande
middagsfärger till Almqvists åskhimlar eller magiska
aftondunkel, men denna morgonens klarhet var för de flesta
något främmande, det kunde dock icke vara delade
meningar om att den ju hade sitt behag. Hela denna poesi
frapperade genom sin renhet, sin genomskinlighet, sin ro,
sin friska doft, man hade i densamma upptäckt den tionde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
