Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Johan Henrik Thomander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom efter en vanlig mans måttstock; Thomander var
händelsevis allt annat än vanlig, ”an bout du compte*
måste man dock finna sig der i.
Thomander var tvetydig och han saknade bestämda
grundsatser, hette det. Yi veta icke — det är väl det
riktigaste — hvad grundsatser han i ett och annat
ämne hade, och det är illa nog; vi älska, att se hvaije
man, heldst en så framstående, med öppet visir, och att
kunna läsa en tydlig devis på hans sköld. Men hans
ställning var också exceptionell. Eör vår del hysa vi om
Thomander den mening, att han inom sig i ganska
mycket tillhörde på det mest afgjorda sätt sin tid, men som
prelat hade han att ”sauvera apparancer’1. Det är en
falsk ställning, — illa! men sedan han intagit dan, gällde
det att reda sig deri; geniet måste fram att hjelpa
honom, han hade ju alltid skämtet till hands som nödvärn,
och han blef oxäransaklig.
Thomander var en popularitetsjägare, sade man. Han
ville beherrska, detta är snarare ordet. Han hade dertill
medel nog, talet som fängslar, gesten, som magnetiserar,
figuren, som inger respekt. Men det gafs tillfällen, der
vältalighetens ansträngningar dock icke förslogo, der den
fina dialektiken antingen icke kunde räkna på att blifva
förstådd eller der den mötte en förutfattad misstro, åter
der hade Thomander skämtet tillbuds och han — ref
massorna med sig.
Mot ett sådant snille, som Thomander, ges det i
allmänhet, hur än man vänder saken, ingen annan utväg,
än att ställa ett icke blott lika stort, utan lika danadt
snille fram. Der detta icke fanns, der var han gifven
herre på stridsplatsen och absolut regerande i sin krets.
Detta kunde såra en och annan egenkärlek, äfven ängsla
en och annan samvetsgrannhet och i vissa fall sätta sjelfva
vänskapen i bryderi, men man gör orätt uti att förvånas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
