Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Johan Rabbén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänta. Han behofde det lyckligtvis icke; utom det att
han egde vidsträckta teoretiska insigter i läkarekonsten
och gerna anlitades äfven som praktikus, hade han af
lust och böjelse tidigt slagit sig på den ”rationella
agri-kulturen” och kunde i nödfall, som agronom alltid finna
en verksamhet, som både intresserade och födde honom.
Från år 1846 till 1851 finna vi honom också som
föreståndare för Orups landtbruksinstitut i Skåne. Från denna
tid, han var då redan 70 år gammal, ehuru ännu vid
ovanlig rörlighet och vigör, — lefde han ett förnöjdt och
lyckligt lif såsom fullkomlig ”emeritus”, af gammal vana
visserligen ännu alltid betraktande sig som ”lundensis”
och akademisk borgare, af universitetet äfven ärad som
en af dess utmärkelser, men för öfrigt egentligen endast
utöfvande en — turists angenäma profession.
Professor Rabbén hade en alla andra tycken väl
öf-verlägsen förkärlek, den att ”ligga på landsvägarne.”
Antalet af alla de sammanräknade styfva mil, han under
sin hela tid i Skåne tillryggalagt på resor fram och
tillbaka derstädes, vanligen skumpande i sin lilla forntida,
ensitsiga täckvagn, skulle blifva enormt. Han var
slutligen känd i hvarenda vrå af provinsen, han var
gästgif-varegårdarnes speciella ”vän i huset” och alla möjliga
herrgårdars gamla farbror. Fick ingen annan skjuts i
brådtiden, så fick han, var på nådig grefvens slott hvarje
vinkel upptagen af gäster, "för gubben Rabbén” gjordes
dock alltid plats. Allmogen kände och älskade honom
som ett slags general-provincial-läkare för Skåne, ty var
der en sjuk i grannskapet, der han for fram, och hade
man på afstånd sett hans märkvärdiga ekipage tillräckligt
tidigt för att hinna säga till, hade han aldrig så brådtom,
att han icke i förbifarten såg in till patienten och
lem-nade sina föreskrifter; herrgårdarne mottogo honom med
Svea. 18ö6. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
