Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Johan Rabbén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får man se hvad han duger tillr Han kunde också ha
sagt: ”Gif honom en bössa och se, om han kan skjuta sin
rapphöna !” Det hade blott varit en variation och precist
lika karakteristiskt. Professor Rabbén kunde skjuta sin
rapphöna och han var en man af värde. Han har
ut-gifvit ett särskildt arbete om konsten att ”dressera
rapp-hönshundar”, med titeln ”Mierke”; det är en af dessa små
klassiska handböcker, nästan rangböcker, som icke fattas
på någon välbeställd landtjunkares hylla, åtminstone icke
inom Skånes landamären.
Babbén var född finne, svensk finne, son af en
soldat med namnet Babb. Han egde icke så litet af finsk
envishet, men ännu mera af finsk redbarhet, flärdfrihet
och rättframhet I sitt hela satt att vara hade han
någonting kort, bestämdt, nästan tvärt, som påminde om den
originella Eberhard Munck af Bosenschöld; som läkare
var han icke vidlyftig i sina ordinationer och gaf heldst
ett tvärsäkert besked, men under denna något torra och
afskräckande yta hade han ett känsligt hjerta och den
största välvilja för alla sina medmenniskor. Oaktadt sina
knappa inkomster var han också alltid rik nog för att i
tysthet kunna bispringa en värdig nödställdhet. Han
uppnådde den höga åldern af 84 år. För blott 9 år sedan
gjorde den gamle mannen en vida längre utflygt än inom
provinsen Skåne, nemligen ända till Finland, för att än
en gång se sin hembygd; han återfann der intet, utan
de gamla skogarne, menniskoma voro nya och han sjelf
en främling öfverallt. Han återvände tyst och grubblande
till sina skånska herrgårdar, till ”sina rapsfält”, till
”slätten”, till sin skånska mergeljord. I många af detta
landskaps aflägsnare trakter skall man ännu länge fråga sig:
”Men hvar har professorn blifvit af?" Ty man var van
att föreställa sig honom såsom ett slags Jerusalems
Skomakare i ”karét”, som hörde landet oumbärligt till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
