Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadstena slott. Två forntidsminnen af Fr. Hedberg. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fager han stod der med bedjande blick
Och rosor på skägglösan kind,
Så ömt och så oskuldsfullt syntes hans skick
Att trygg blef den darrande hind;
Men bad likväl än:
»»Nedstigen igen,
»Och kommen ej in, grefve Johan!»
Men ynglingen brann utaf älskogens glöd,
Han hörde ej oskuldens bön,
Och midnattens timma från borgtornet ljöd,
Och jungfrun var fager och skön.
Han hviskade så:
»O, bjud mig ej gå,
Gif plats vid din barm åt gref Johan».
Och månen den sprider ett darrande sken
Och stjernorna komma och gå,
Snart morgonens strimma hon faller altren
Med glöd på de murarne grå.
»O, fäll ingen tår,
Förrn året förgår,
Som friare kommer gref Johan!*
»Och ännu en kyss på din svällande mund
Och ännu en suck vid din barm!
Och aldrig jag glömmer den ljufliga blund,
Den famnen så mjuk och så varm!
Farväl, o farväl!
Från himmelen stjäl
På stegen sig ned, grefve Johan!»
Till fönstret de trädde, ett famntag igen
Och ned vill på stegen han gå,
Men — himmelens Gud! — borta, borta är den,
Och darrande stanna de två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
