Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadstena slott. Två forntidsminnen af Fr. Hedberg. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Erik med harm
Vid dörren gör larm:
»Jag vet du är der, grefve Johan!»
Och dörren sprängs opp, med beväpnade män
Prins Erik så vred störtar fram,
I bojor de smida den greflige sven,
Och jungfrun hon dignar af skam. —
»Cecilias fall
»Du gälda mig skall,
»Med smälek och död, grefve Johan!»
Och fångtornet gömde den ungersven qnart
Men gömde ej tungornas tal.
Det flög öfver land, öfver rike med fart,
Det troddes på höjd och i dal.
Kung Gösta så vred
Den smäleken led:
»Det kostar ditt lif, grefve Johan» . .
Men Johan, till slut han sig löste med ed,
Från brottet att jungfrun han svek,
Men aldrig han sen egde lycka och fred,
Och aldrig han mer gick till lek.
Och jungfrun hon fann
Till make en ann,
Men aldrig hon glömde gref Johan!
Och ännu, går sägnen, i månklaran natt
Man skådar de älskande två,
Vid fönstret de skymta, att stegen få fatt,
Tills slagna af fasa de stå.
Men de som dem se
Då medlidsamt be
För jungfrun och unge gref Johan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
