Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var bränd och han sjelf dödad, tillika med många af hans
män; de öfriga hade blifrit fangna — deribland Thorvind
— och förda ombord på det fiendtliga drakskeppet. - Af
Lemminkäinens heliga lund återstod ej mer än u några brända
stubbar, uppstickande ur en askhög “, alldeles som Skjalf
hade förutsagt.
Och hyad konungadottern sjelf beträffar hade hon,
tillika med en mängd andra unga flickor, hennes
tjenste-mör, fallit i segervinnarens händer och de voro nu,
allesammans, förda ombord på hans skepp. — Dessutom hade
Agne gjort en god f&ngst i guld, ädelstenar, bronzsmycken
och mycket annat, ty konung Froste hade varit en svåra
rik man.
Agne Skeppsbo fann för godt, att sända sina andra
skepp, under pålitliga anförare, ut på nya ströftåg, medan
han sjelf med det största och med en jemförelsevis ringa
bemanning, styrde kosan hemåt vestra kusten. Ty han
längtade att återse och omfamna sina söner och förnimma
huru riket blifvit styrdt under hans frånvaro.
Under ett purpurtält i skeppets bakgrund tronade den
stolte segervinnaren, omgifven af några fa bland sina
utvaldaste män, hvaremot alla fangame, så väl manliga, som
qvinliga, dvaldes i fören, lastade med kedjor; ty man
fruktade, att de eljest skulle kasta sig i hafVet och såmedelst
förorsaka sin nye husbonde en stor förlust, enär han, bland
det byte han gjort, icke minst värderade trälfängsten.
Skjalfe ovanliga skönhet och drottninglika hållning
hade på ett underbart sätt tjusat konung Agne, från första
blick hans öga kastade på henne. Ju mer han betraktade
henne, ju mer grep den omkring sig, den förtärande låga,
som hennes stora bruna ögon tändt i hans bröst, så att
han — ja, hvarför skulle han icke det? — beslöt att göra
henne till sin gemål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
