Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skickade ett bud och lät föra den fangna
skönheten till sig under purpurtältet, der han satt.
“Skjalf, “ tilltalade han henne, “du är nu min fånge
och ingen mensklig makt kan frälsa dig från det
träldo-mens ok, som krigslyckan och Nordens lagar helt hastigt
lagt på dina skuldror. Genom styrkans rätt är jag din
herre. Dock lofVar jag och svär, att icke vaita dig en
sträng, utan en nådig herre. Än mer: jag vill göra dig
till min drottning, ty ditt utseende och ditt sätt behaga
mig. Du är skön, o, konungadotter, skönare än min förra
drottning, den ljuslockiga Gerda, modem till mina båda
söner, hvilken, ryckt från min sida redan i sin blomstrande
ålders dagar, nu vandrar i Vingolfs sal, hos den strålande
gudinnan Freja. — Lyft således upp dina sänkta Ögonlock,
flicka, att jag må se in i dessa ögon, dessa stjemor, dem
du har att tacka för den lyckliga vändning ditt öde nu
tager. Du skall bli min maka ... Så snart jag sätter foten
på Svithiods jord skall vårt bröllopp firas och vid
ankomsten hem leder jag dig öfver tröskeln till min kungssal,
lemnar dig nyckelknippan och gör dig såmedelst till
herr-skarinna i mitt hus, liksom du blir drottning i mitt rike —
blir XJpsaladrottning, drottning öfver alla drottningar i
Sverge. — Har du förstått mig?“
Hon gjorde ett ödmjukt jakande tecken, att hon
förstod honom.
“Således" . . . återtog herrskaren efter något uppehåll
... “Således.... men du ser ju icke glad ut öfver den
lycka, som väntar dig.“
— Herre konung — svarade hon och lade i kors öfver
bröstet de späda händerna, sammanlänkade med en fin,
lång jemkedja. — Jag behöfver tid, för att begråta min
fader.
“Det får du,“ sade konungen. “Gråt så mycket du
Svea 1867. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
