Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behagar, medan vi äro på sjön; men vid framkomsten måste
alla tårar vara aftorkade.
Agne gaf nu befallning om att hennes bojor skulle
lösas, och de aftogos genast: icke blott handbojorna, utan
äfven den kedja som, lindad omkring lifVet på den sköna,
hade hållits af en bland konungens tjenare, medan hon gick
fram och talade yid öfVervinnaren, men eljest var fästad
vid skeppets reling.
Konungen, som tyckte att han gjort henne en
utomordentlig välgerning genom den upphöjelse han nyss
förkunnat henne, betraktade henne skarpt och sade:
“Du samtycker ju att bli min maka? . . . Säg ja,
Skjalf.u
Hon lade åter händerna öfver bröstet, der en hemsk
eld, hämndlystnadens eld, flammade, neg djupt och sade:
— Jag är din trälinna, o konung!
“Rätt så, fagra mö,“ svarade han med godhet. “Eätt
att du erkänner det; ty i alla lifvets förhållanden måste
qvinnan vara ödmjuk. Men från detta ögonblick är du
hvarken en fånge, som, lastad med bojor, måste dväljas
bland de andra fångarne, eller min trälinna, som
bäf-vande måste stå framfor mig, afvaktande mina befallningar.
Du är min trolofvade och såsom sådan tillkommer dig en
plats vid min sida; kom genast och intag den.“
Skjalf lydde utan motsägelse; men hvad hon tänkte
dervid, det vete alla hedendomens gudar.
Thorvind satt ej längre bort ifrån henne och
konungen, än att han kunde höra allt hvad de sade. En
svartsjuka, mera brännande och plågsam än giftet som från
or-marne droppa ned på den bundne Loke, sönderslet hans
inre och han fastade på Skjalf en blick som frågade:
“Var det så du höll ditt löfte, att ej tillhöra
segervinnaren ?“
Skjalf, som förstod blicken och den fråga den innebar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
