Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XII:s grundlag, Poem af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läste icke blott, men tänkte
Och begrundade tillika
Hvilken djup oändlig rikdom
Utaf vishet, nåd och sanning
Gud uti sitt ord förklarat,
Oss till tröst och rättesnöre
Uoder alla lifvets skiften.
Herrlig var han till att skåda,
När han midt, i stridens hvimmel
Satt på hästen likt ett åskmoln,
Som urladdar täta blixtar;
Men när han i stilla andakt
Liksom nu sin bibel läste,
Var han nära nog gudomlig;
Ty hans ögon voro klara
Som den rena spegelkällan,
Hvilken troget återgifver
Himlens underfulla fägring;
Och hans anlete det lyste
Likasom ett fridfullt landskap,
När som morgonsolens skimmer
Faller öfver berg och dalar
Och ur dvalans sköte väcker
Alla slutna blad och blommor.
Bäst han så i själ och hjerta
Hänryckt njöt af himlens manna,
Kom hans gunstling, grefve Piper,
In och helsade: ”god morgon!”
Kungen reste sig och räckte
Vänligt handen åt den komne,
Som i följd af kungens mildhet
Digitized
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
