Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslöt jag att gå ut. Kanske fogade slumpen så, att jag
mötte Johan och då ville jag förklara mig. Ödet hade
emellertid den gången gjort sig till min lyckas fiende, ty
jag träffade i stallet grefven, och han följde mig. Då vi
veko af ifrån torget, befunno vi oss midtför Johan. Han
såg på mig med sorgsen blick, helsade och skyndade förbi.
Den ena dagen gick efter den andra, utan att han kom
till mitt hem. Slutligen bad jag farbror skicka och bjuda
honöm. Han infann sig, men var blek och tyst, så att
jag förlorade all lust att närma mig till honom. Faster
var ytterst vänlig och talade oupphörligt om, huru
mycket jag skulle fa i hemgift, och hvilket godt parti jag borde
vara för en fattig ung man; han skulle genom
giftermål med mig komma till fullkomligt oberoende o. s. v.
Under det faster så talade, såg jag Johans ansigte vexla
uttryck, och hans sätt blef ännu mer stelt. Slutligen
inträdde farbror, och nu tystnade hans fru. Något sednare
infann sig grefven.
Johans kalla sätt hade retat mig, så att jag visade
mig mycket glad öfver grefvens ankomst, och började
skämta med honom.
Farbror gaf mig stränga, och faster gillande ögonkast.
Ändtligen reste sig Johan för att gå; men farbror höll
honom qvar, och då vi hade souperat, måste grefven bocka
sig. Då han kysste min hand till afsked, hviskade han:
— Gör ni någon promenad i morgon? Jag skulle
känna mig bra lycklig, om jag finge ledsaga er.
Mina ögon föllo på Johan, som stod helt nära. En
olycklig ingifvelse förledde mig att besvara grefvens fråga
jakande, för att derigenom hämnas på Johan, hyilkens
ansigte dervid öfverdrogs af en ovanlig blekhet. När grefven
gick, ledsagades han af faster ut i salen, och för några
ögonblick voro Johan och jag allena. Jag vände mig hastigt
till honom i hopp, att han skulle uttala någon förebråelse;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
