Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig mera med grefven och mindre med Johan. Hon blef
idel solljus mot den sednare och omfattade honom med all
den ömhet, hon förr visat. Ja, jag misstänker, att hon
anförtrodde honom upptäckten af att jag älskade grefven,
ty Johans väsende blef mera tillbakadraget och hans panna
mulen. Jag såg att jag lyckades plåga honom, och detta
gladde mig. Jag drömde redan om det ögonblick, då Johan,
drifven till det yttersta, skulle bönfalla om en förklaring.
Jag kände likväl icke det lynne, med hvilket jag lekte,
eller den karakter jag sålunda hoppades kunna böja. Sedan
Johan någon tid varit ögonvittne till huru jag uppmuntrade
grefven, blefvo Johans besök mera sällsynta. Frågade
farbror eller faster, hvarföre han kom så sällan, svarade han:
— Jag har så mycket att läsa, för att till våren
eröfra lagerkransen. Faster hviskade då till mig:
— Hans studier och böcker äro allt för honom.
Jag led af dessa ord och tog Johans uppförande för
det största bevis på kallsinnighet.
En dag kallade farbror mig in till sig.
— Hör på Bertha, sade han, håller du Johan kär?
Jag böqade gråta.
— Hm, hm, hvad vill detta säga, skulle jag ha7
misstagit mig, och du verkligen tycka om grefven?
Nu gret jag ändå häftigare.
— Jag skall säga dig, att om du hyser tillgifvenhet
för Johan, så var på din vakt, att du icke spelar bort
hans. Han är icke någon vanlig gosse, utan en yngling,
som en dag kommer att göra heder åt sitt fosterland. Han
är finkänslig och stolt, så att om du sårar honom, skall
han icke förlåta det. Afskeda grefven och laga att det
blir godt och väl emellan Johan och dig. När han tagit
graden, kunnen J ju förlofva er.
Farbror klappade mig på hufvudet, och jag gick
gråtande upp på mitt rum. Sedan jag blifvit något lugnare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
