Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fetta att så är. Om Lovisa Meijerfeldt vore ännu mer
intagande än hon är, borde hon likväl aldrig kunnat
uppväcka ....
— Min beundran, inföll Kellgren. Är då detta något
att klandra? Hon är hofvets förnämsta prydnad,
ochhvar-för skulle det icke vara äfven mig tillåtet att Bkänka min
hyllning åt skönheten.
— Beundran offrar man åt det sköna, ädla och stora;
kärlek endast åt det vi ega rätt att älska. Ni ler, fortfor
jag, derför att äi kastat ifrån er de begrepp, ni fordom
hyste om sedlighet och sanning. Ni har gjort er till
lättsinnighetens försvarare; men ni har gjort orätt, ty ni har
derigenom ställt ert snille i en ovärdig herres tjenst.
Kellgren stödde hufvudet i handen och sade med djupt
allvar:
— Bertha, hvems är felet ursprungligen?
Då han uttalade mitt namn, slog mitt svaga hjerta af
fröjd. Jag skulle velat sjunka på knä och tacka Gud för
denna stund; men jag gjorde hvad bättre var, jag sökte
bibehållä det yttre lugn, jag tillkämpat mig, och svarade
med någorlunda fast ton:
— Jag tror icke, att en man med snille och
karak-tersstyrka far anklaga någon annan än sig sjelf för de
misstag, han begått. Att söka orsaken dertill i svikna
förhoppningar eller gäckandet af våra ungdomsdrömmar,
ät alltid en svaghet.
— Ni har rätt, och jag hade orätt. Han fattade och
kysste min hand i det han tilläde: Jag skall alltid med
välbehag erinra mig denna stund, som lifligt återkallat en
händelse från fordom, då jag ville spela moralpredikant.
Ni har nu straffat mig för min förmätenhet. Men låtom
oss granska anklagelsepunkterna emot mig. Antag, att jag
låtit min tankekraft stå under en snillrik qvinnas infly-
Svea, 1867. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
