Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande, icke bevisar det att detta sednare varit af den
natur, ni förutsätter. Min kärlek, Bertha, har, sedan jag
var yngling, blott haft ett föremål, vid hvilken den varit
fast. Detta föremål är — den svenska vitter heten. För
dess förkofran har jag önskat att verka. Genom ett lif af
plågor och utan all sann glädje har denna kärlek utvecklat
sig till en allsmäktig passion. För den har jag lefvat,
för den skall jag dö. — Se der den herrskarinna, jag
tje-nar; hvars slaf jag är.
En stund derefter aflägsnade han sig.
Något sednare återkom min man, som på ett par
dagar varit bortrest. Hans utseende var blekt och
för-stördt. Han gaf mig med kort och skarp röst tillkänna,
att vi den följande morgonen skulle resa ur hufvudstaden
och till en af hans slägtingar. Yi anträdde resan
oför-dröjligen, och han meddelade mig nu, att vi voro i
grunden ruinerade. Han hade spelat bort både min och sin
förmögenhet. För honom återstod nu endast att söka
förmå sin tant, öfverstinnan **hjelm, att hjelpa honom ur
det största trångmålet och sedan fingo kreditorerna sälja
egendomen och lösören. #
Anländ till öfverstinnan träffades min man af ett svårt
slaganfall, som gjorde honom oförmögen att röra sig. Under
hans sjukdom försåldes allt hvad vi egde, och efter ett års
förlopp voro vi förvandlade till nådehjon, som endast hade
öfverstinnans barmhertighet att räkna på.
När min mans krafter det medgåfvo, lät öfverstinnan
föra honom och mig till hufvudstaden, der en liten boning’
på en af de mest aflägsna gatorna å Södermalm förhyrdes
åt oss. Hon anslog derjemte ett litet årligt underhåll med
vilkor att slippa höra af oss vidare. Detta var emellertid
så knappt, att det omöjligt kunde räcka till, och trots alla
mina ansträngningar förmådde jag icke aflägsna fattigdomen
från vårt hem. Min olycklige make och jag voro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
